Sista och Första dagen
Nyår var ju katastrof som vanligt iallafall, dagen började med att vi gick upp miss i nassen
för att åka o kolla på renskingring vilket inte alls var kul. Renar luktar as äckligt för er som inte vet det.
Efter det var det till att bege oss ifrån Sarvisvaara/ Nattavaara och åter ner till Lule där vi skulle fira
nyårskvällen. Hem till Ante där det var tänkt att vi skulle spendera resten av våran vistelse i Norrbotten.
Timmarna gick och jag kände mig mer o mer hängig, fan, inte nu igen, det är fan NYÅR !
men ack, så var fallet, jag blev sjuk. Gjorde mitt bästa för att lägga på maken o fixa frillen.
på med den nya klänningen o dom nya leggingens ( som det var ett jävla letande o provande innan
jag hittade dom perfekta ). o då kom det över mig, Jag är sjuk på riktigt...
Tomas skulle ju komma men ville vara nykter men det kändes bra för då kunde jag också hålla mig
nykter utan att vara ensam. Timmarna fortsatte framåt o nu hade Therese fixat sig i 6 timmar, UTAN
avbrott för någonting.. hur pallar man ? Jag satt still på Antes säng helt iordninggjord i säkert 3 timmar
o bara tittade rakt fram, vad skulle jag göra nu då?
Tomas kom, han kände sig inte heller 100 så vi bestämde att han skulle köra til festen vi skulle på.
In i bilen med flaskor o folk. när vi kom fram til festen kände varken TomTom eller jag för att gå in
så vi sa att vi skulle åka hem igen. Therese blev väl grinig men förstog inte att jag var sjuk på riktigt.
Dom gick till festen o vi åkte in till Stan, där stannade vi på en parkering o pratade.
TomTom sa att han inte var redo för att förhållande än och ville att vi skulle avsluta allt mellan oss.
Jaha ?!? Gick ut o ställde mig o tände en cigg, för jag vet att han hatar det..
Jag står där, sminkad, hårfixad o nya fina kläder och mina nya fina stövlar.
Tårarna rinner ner för mina kinder o jag snyftar fram "varför just idag, på nyårsafton"?
där står jag, med ryggen mot honom med tårar som strömmar ner för mitt kalla ansikte.
känns som jag sitter fast i isen under mina skor, vad ska jag göra nu ?
jag är mitt ute i Lule, med killen jag är kär i som inte vill ha mig o jag ska inte åka hem på
4 dagar..
plötsligt känner jag hur något lämnar min nacke och jag ser hur min favorit kedja sakta lämnar mig
för att ramla ner i snöfallet på isen framför mig. Hjärtat öppnar sig o de ligger där brutet..
Som ett jävla tecken. Det är så va ? mitt hjärta brister.
Han kommer o ställer sig brevid mig o säger med sorgsen röst " förlåt... men är du verkligen så kär i mig"
Vafan tror han ? Att jag trivs med att lipa o förstöra min make jag har byggt upp hela dagen för
att jag tycker det är roligt ? nej, klart jag är så kär i honom.
Jag förklarar för honom att nu ska jag hem, hem, hem, hem ! nu ska du fan köra mig till Kallax,
jag tänker sitta där tills ja får ett flyg hem, jo, det tänker jag göra !
han förstår väl tillslut att den här tjejen är bestämd o ska hon hem så ska hon hem !
Vi sätter oss i bilen igen, försöker torka bort mitt utkletade smink men har varken papper eller tops.
funderar en stund på att ta en tampong, men där går fan gränsen även för mig.
vi åker dom 10 minuter som det tar till Ante, inte ett ord sägs.
väl där sätter vi oss vid datorn o letar biljetter hem till mig, för jag ska hem !
finns inga billiga biljetter alls, men han har fattat att jag ska hem!
efter mycket om och men så hittar vi en resa till sthlm 12:55, den tar vi.
och sedan därifrån 17:45. det blir en del timmar på ARN men jag bryr mig inte, jag ska hem!
Jag åkte till Norrbotten för att vara med killen jag är kär i som jag trodde också var kär i mig..
Allt blir fel och jag bor vid detta tillfälle hemma hos min kompis pojkväns familj..
Jag lugnade ner mig och hade insett att det hjälper inte att ställa till någon jävla scen här.
Nu ligger landet så här och det är bara till att gilla läget.
tillslut tar jag mod till mig o frågar om han kan sova hos mig iallafall, måste bara få ha honom nära sista
natten. Han går med på det men efter en stund kommer frågan som inte går att undvika
"vill du att jag sover här för att du är rädd att missa planet imorgon, eller är det av någon annan anledning" ?
Jag pallar inte att hitta på något utan säger sanningen, jag vill ha honom nära mig.
han godtar det och säger okej, det gör jag då.
Varesig vi är över så måste jag ju vara ute på 12slaget. så halv 12 åker vi ut igen, stannar på Max o tar en
matbit för att sedan fira 12slaget med Ante o Tesse.. men när vi kommer fram till festen så
har Ante hånglat med någon kille o Tesse står ensam med en flaska skumpa.
klockan slår 23:59, bara en minut kvar, FAN jävla år det har varit..
00:00 han böjer sig ner o kysser mig..
Han ville inte ha ett förhållade, men han tycker om mig.. o kysser mig på 12slaget..
det var ju över ?! Jag orkade inte ens lägga ner någon större tankeverksamhet på det, nu är det så.
10 minuter senare åker vi hem igen till Ante. vi ska upp tidigt så vi gör oss iordning för sängen.
halv 1 ringer Tesse, "jag vill hem nu, ante är dum mot mig, kan du fråga Tomas om han kan hämta mig"? ¨
"nej, han sover tess, han orkar inte" hon godtar det och försöker få tag i en taxi.
klockan 1 ringer hon och gråter, "han är elak mot mig, han säger en massa skit, han är störd".
Fandå, vi ska ju upp tidigt. men ack, det är bara till att ta på sig kläderna igen, hoppa in i bilen och ta sig
genom halva Lule.
Väl framme på plats skriker dom som galningar. jag får trösta Tess och Tomas försöker lugna ner Ante,
vilket inte går direkt bra. Jag försöker få in dom i bilen så vi kan åka hem så får dom prata i morgon.
Tar en stund men tillsist är dom båda inne i bilen, han fram och Tess ligger i mitt knä där bak.
Han är arg och upprörd, hon är ledsen och rädd. Jag och TomTom är nyktra medlare.
Men vi får in dom i Antes rum efter mycke om och men så dom får lugna ner sig o prata,
vi sitter utanför o väntar om något skulle hända, om Tess skulle behöva mig eller så.
Klockan blir 2, halv 3. näe, nu måste vi sova. Vi går o lägger oss i Simons rum och försöker sova.
jag börjar huttra och skaka tänder, guud vad jag fryser. han ligger nära mig, precis intill mig.
han håller om mig o försöker värma mig så jag kan sova. känner hur febern höjs i min kropp.
han håller mig så nära, trots att jag vet att han svettas ihjäl, han försöker verkligen få mig varm.
jag somnar o vaknar, hyttrar och skakar.. Han ligger hela tiden tätt intill mig och håller om mig hårt.
Han går upp o hämta en tablett till mig och vatten så jag ska få ner febern som nu är upp i 40 grader.
jag somnar en stund till och när klockan ringer på morgonen ligger han fortfarande o håller om mig.
Fan vad jag tycker om honom.. fruktansvärt mycket..
In med grejerna i bilen och in i huset för att säga hejdå igen, tackade Marie för allt trots att det blev så galet.
gick in o väckte Tess o Ante för att säga hejdå. Ante skämdes och ville inte visa sig. men jag sa hejdå til
täcket o han hörde mig nog :).
Vi åkte tillKallax, trots att jag så gärna ville hem så ville jag inte lämna honom, min TomTom.
när vi satt i bilen visste jag, nu säger jag hejdå till honom, på riktigt, nu är det sista gången vi ses...
"ska jag gå med dig in o ta en kaffe?"jag blev så lättad när han sa det, jag skulle få vara med honom lite till
innan vi ska hejdå. så vi gick in, lämnade min väska och satte oss uppe på fiket.
vi tog samma macka och båda kaffe. jag vill så gärna bara få krama honom hårt igen, få pussa han i pannan.
men det skulle inte hända, det visste jag.
Trots att jag skulle lämna honom föralltid kändes det ändå ganska bra, på något konstigt sätt.
Vi satte oss lite längre bort i vänthallen på en soffa, jag la upp mina ben i hans knä. han höll sin hand på
mitt knä "gör det ont nu, eller är det bara obehagligt" ? jag ville svara "ja, det är jävligt obehagligt och jag tycker det är jobbigt" men svaret blev "nej, det är lugnt".. Bara han var nära så brydde jag mig inte.
"jag hade hoppats på att få ha sex med dig en sista gång innan jag åkte" det bara slank ur mig, tänkte att jag kommer ju inte se han igen ändå, så lika bra o lägga korten på bordet. "varför sa du inget för 20 minuter sen ?"
"jag säger det ju nu, 5 minuter kvar tills jag måste gå på planet och föresten så trodde jag inte du skulle våga".
"varför skulle jag inte våga, kom igen då. men vart hade du tänkt?" jag tog hans hand och vi givk längre bort i hallen
och in på en toalett snabbt. Det var så upphetsande att veta att jag kan leva ut vad jag vill nu, det är sista gången och folk kanske kommer på oss. Det sexet var ett av dom bästa vi har haft kanske därför.
Jag smög ut och tittade mig odiskret om, men det var nog ingen som la märke till oss.
ARN, Final Call ! oj, bäst att gå på planet nu då kanske ? Kramade honom hastigt och pussade honom på
kinden, "jag ringer dig ikväll för att se så du har kommit hem".
för att åka o kolla på renskingring vilket inte alls var kul. Renar luktar as äckligt för er som inte vet det.
Efter det var det till att bege oss ifrån Sarvisvaara/ Nattavaara och åter ner till Lule där vi skulle fira
nyårskvällen. Hem till Ante där det var tänkt att vi skulle spendera resten av våran vistelse i Norrbotten.
Timmarna gick och jag kände mig mer o mer hängig, fan, inte nu igen, det är fan NYÅR !
men ack, så var fallet, jag blev sjuk. Gjorde mitt bästa för att lägga på maken o fixa frillen.
på med den nya klänningen o dom nya leggingens ( som det var ett jävla letande o provande innan
jag hittade dom perfekta ). o då kom det över mig, Jag är sjuk på riktigt...
Tomas skulle ju komma men ville vara nykter men det kändes bra för då kunde jag också hålla mig
nykter utan att vara ensam. Timmarna fortsatte framåt o nu hade Therese fixat sig i 6 timmar, UTAN
avbrott för någonting.. hur pallar man ? Jag satt still på Antes säng helt iordninggjord i säkert 3 timmar
o bara tittade rakt fram, vad skulle jag göra nu då?
Tomas kom, han kände sig inte heller 100 så vi bestämde att han skulle köra til festen vi skulle på.
In i bilen med flaskor o folk. när vi kom fram til festen kände varken TomTom eller jag för att gå in
så vi sa att vi skulle åka hem igen. Therese blev väl grinig men förstog inte att jag var sjuk på riktigt.
Dom gick till festen o vi åkte in till Stan, där stannade vi på en parkering o pratade.
TomTom sa att han inte var redo för att förhållande än och ville att vi skulle avsluta allt mellan oss.
Jaha ?!? Gick ut o ställde mig o tände en cigg, för jag vet att han hatar det..
Jag står där, sminkad, hårfixad o nya fina kläder och mina nya fina stövlar.
Tårarna rinner ner för mina kinder o jag snyftar fram "varför just idag, på nyårsafton"?
där står jag, med ryggen mot honom med tårar som strömmar ner för mitt kalla ansikte.
känns som jag sitter fast i isen under mina skor, vad ska jag göra nu ?
jag är mitt ute i Lule, med killen jag är kär i som inte vill ha mig o jag ska inte åka hem på
4 dagar..
plötsligt känner jag hur något lämnar min nacke och jag ser hur min favorit kedja sakta lämnar mig
för att ramla ner i snöfallet på isen framför mig. Hjärtat öppnar sig o de ligger där brutet..
Som ett jävla tecken. Det är så va ? mitt hjärta brister.
Han kommer o ställer sig brevid mig o säger med sorgsen röst " förlåt... men är du verkligen så kär i mig"
Vafan tror han ? Att jag trivs med att lipa o förstöra min make jag har byggt upp hela dagen för
att jag tycker det är roligt ? nej, klart jag är så kär i honom.
Jag förklarar för honom att nu ska jag hem, hem, hem, hem ! nu ska du fan köra mig till Kallax,
jag tänker sitta där tills ja får ett flyg hem, jo, det tänker jag göra !
han förstår väl tillslut att den här tjejen är bestämd o ska hon hem så ska hon hem !
Vi sätter oss i bilen igen, försöker torka bort mitt utkletade smink men har varken papper eller tops.
funderar en stund på att ta en tampong, men där går fan gränsen även för mig.
vi åker dom 10 minuter som det tar till Ante, inte ett ord sägs.
väl där sätter vi oss vid datorn o letar biljetter hem till mig, för jag ska hem !
finns inga billiga biljetter alls, men han har fattat att jag ska hem!
efter mycket om och men så hittar vi en resa till sthlm 12:55, den tar vi.
och sedan därifrån 17:45. det blir en del timmar på ARN men jag bryr mig inte, jag ska hem!
Jag åkte till Norrbotten för att vara med killen jag är kär i som jag trodde också var kär i mig..
Allt blir fel och jag bor vid detta tillfälle hemma hos min kompis pojkväns familj..
Jag lugnade ner mig och hade insett att det hjälper inte att ställa till någon jävla scen här.
Nu ligger landet så här och det är bara till att gilla läget.
tillslut tar jag mod till mig o frågar om han kan sova hos mig iallafall, måste bara få ha honom nära sista
natten. Han går med på det men efter en stund kommer frågan som inte går att undvika
"vill du att jag sover här för att du är rädd att missa planet imorgon, eller är det av någon annan anledning" ?
Jag pallar inte att hitta på något utan säger sanningen, jag vill ha honom nära mig.
han godtar det och säger okej, det gör jag då.
Varesig vi är över så måste jag ju vara ute på 12slaget. så halv 12 åker vi ut igen, stannar på Max o tar en
matbit för att sedan fira 12slaget med Ante o Tesse.. men när vi kommer fram till festen så
har Ante hånglat med någon kille o Tesse står ensam med en flaska skumpa.
klockan slår 23:59, bara en minut kvar, FAN jävla år det har varit..
00:00 han böjer sig ner o kysser mig..
Han ville inte ha ett förhållade, men han tycker om mig.. o kysser mig på 12slaget..
det var ju över ?! Jag orkade inte ens lägga ner någon större tankeverksamhet på det, nu är det så.
10 minuter senare åker vi hem igen till Ante. vi ska upp tidigt så vi gör oss iordning för sängen.
halv 1 ringer Tesse, "jag vill hem nu, ante är dum mot mig, kan du fråga Tomas om han kan hämta mig"? ¨
"nej, han sover tess, han orkar inte" hon godtar det och försöker få tag i en taxi.
klockan 1 ringer hon och gråter, "han är elak mot mig, han säger en massa skit, han är störd".
Fandå, vi ska ju upp tidigt. men ack, det är bara till att ta på sig kläderna igen, hoppa in i bilen och ta sig
genom halva Lule.
Väl framme på plats skriker dom som galningar. jag får trösta Tess och Tomas försöker lugna ner Ante,
vilket inte går direkt bra. Jag försöker få in dom i bilen så vi kan åka hem så får dom prata i morgon.
Tar en stund men tillsist är dom båda inne i bilen, han fram och Tess ligger i mitt knä där bak.
Han är arg och upprörd, hon är ledsen och rädd. Jag och TomTom är nyktra medlare.
Men vi får in dom i Antes rum efter mycke om och men så dom får lugna ner sig o prata,
vi sitter utanför o väntar om något skulle hända, om Tess skulle behöva mig eller så.
Klockan blir 2, halv 3. näe, nu måste vi sova. Vi går o lägger oss i Simons rum och försöker sova.
jag börjar huttra och skaka tänder, guud vad jag fryser. han ligger nära mig, precis intill mig.
han håller om mig o försöker värma mig så jag kan sova. känner hur febern höjs i min kropp.
han håller mig så nära, trots att jag vet att han svettas ihjäl, han försöker verkligen få mig varm.
jag somnar o vaknar, hyttrar och skakar.. Han ligger hela tiden tätt intill mig och håller om mig hårt.
Han går upp o hämta en tablett till mig och vatten så jag ska få ner febern som nu är upp i 40 grader.
jag somnar en stund till och när klockan ringer på morgonen ligger han fortfarande o håller om mig.
Fan vad jag tycker om honom.. fruktansvärt mycket..
In med grejerna i bilen och in i huset för att säga hejdå igen, tackade Marie för allt trots att det blev så galet.
gick in o väckte Tess o Ante för att säga hejdå. Ante skämdes och ville inte visa sig. men jag sa hejdå til
täcket o han hörde mig nog :).
Vi åkte tillKallax, trots att jag så gärna ville hem så ville jag inte lämna honom, min TomTom.
när vi satt i bilen visste jag, nu säger jag hejdå till honom, på riktigt, nu är det sista gången vi ses...
"ska jag gå med dig in o ta en kaffe?"jag blev så lättad när han sa det, jag skulle få vara med honom lite till
innan vi ska hejdå. så vi gick in, lämnade min väska och satte oss uppe på fiket.
vi tog samma macka och båda kaffe. jag vill så gärna bara få krama honom hårt igen, få pussa han i pannan.
men det skulle inte hända, det visste jag.
Trots att jag skulle lämna honom föralltid kändes det ändå ganska bra, på något konstigt sätt.
Vi satte oss lite längre bort i vänthallen på en soffa, jag la upp mina ben i hans knä. han höll sin hand på
mitt knä "gör det ont nu, eller är det bara obehagligt" ? jag ville svara "ja, det är jävligt obehagligt och jag tycker det är jobbigt" men svaret blev "nej, det är lugnt".. Bara han var nära så brydde jag mig inte.
"jag hade hoppats på att få ha sex med dig en sista gång innan jag åkte" det bara slank ur mig, tänkte att jag kommer ju inte se han igen ändå, så lika bra o lägga korten på bordet. "varför sa du inget för 20 minuter sen ?"
"jag säger det ju nu, 5 minuter kvar tills jag måste gå på planet och föresten så trodde jag inte du skulle våga".
"varför skulle jag inte våga, kom igen då. men vart hade du tänkt?" jag tog hans hand och vi givk längre bort i hallen
och in på en toalett snabbt. Det var så upphetsande att veta att jag kan leva ut vad jag vill nu, det är sista gången och folk kanske kommer på oss. Det sexet var ett av dom bästa vi har haft kanske därför.
Jag smög ut och tittade mig odiskret om, men det var nog ingen som la märke till oss.
ARN, Final Call ! oj, bäst att gå på planet nu då kanske ? Kramade honom hastigt och pussade honom på
kinden, "jag ringer dig ikväll för att se så du har kommit hem".
Kommentarer
Trackback
