MissUnfit

Länge sedan jag skrev men har haft väldigt mycke annat i
tankarna på sista tiden, bytt jobb o sånt dära.

fick ett mail idag som skakade min värld,
att några ord kan göra en så stor skillnad, det är
ytterst märkligt..
mailet var av J en kille som jag var dödskär i
när christian lämnade mig på sjukhuset,
när jag bodde i strömstad, när jag var helt ensam
i världen.
Men han var gift och hade barn så jag lade band på
mig och lät det bara "växa bort".
 I våras var ju jag och teris i Cali och J bor ju där nuförtiden
så vi bodde hemma hos honom, i hans lägenhet dock
bodde han ju inte där då, utan vi hade hans lägenhet.
vi träffades 2 gånger på nästan 3 veckor som vi var där,
o dte var ju självklart tråkigt men han jobbade mycket.
Men en gång hade han Poolparty med några vänner och
vi var bjuda.. Trevlig kväll men efter att jag hade fått i mig
ett bar Bud så talade jag om för J hur dödskär i
honom när vi bodde i S-stad och fick inget direkt gensvar.

Dagarna, veckorna, månaderna gick och hörde inte mycket av
honom, kändes som vi hade tappat kontakten helt tills plötsligt...
när jag tittade min inkorg idag hittade jag ett mail ifrån honom.
Ett mail där han förklarade sina känslor för mig, nu efter 3 år
inser han att jag är speciell, att jag inte alls är som andra tjejer,
att han tycker om mig.
Redan för 3 år sen frågade hans då 3-åriga dotter han varför
han helt enkelt inte var tillsammans med mig.
Då var det mest pinsamt för oss båda som bara satt o skämdes
när hon frågade det.. fast det var ju en fråga jag också undrade över.
och nu när vi var där frågade hon mig varför jag och hennes pappa
inte var tillsammans istället för hans tjej Allegra som dottern
inte alls tycker om, hon tycker ju om mig som hon uttryckte sig.
kanske för att jag pratar svenska med Julie (dottern) eller kanske
för att jag är snäll och bryr mig om henne på riktigt.

Varför inser han det nu? 3 år senare, tar det så lång
tid för att en liten polett ska falla ner?